Bild från upplaget på fastigheten i Bunkeflo.

Bild från upplaget på fastigheten i Bunkeflo. Foto: Privat

Bunkefloare riskerar böter på 4,5 miljoner

"Hela min yrkesmässiga karriär är sönderslagen"

BUNKEFLOSTRAND.

Vad är en byggnad? Vem ansvarar för den? Det är en tvist som pågått i sju år och gått hela vägen från Bunkeflostrand till Svea hovrätt i Stockholm. "Tragikomiskt. Jag har försatts i personlig konkurs på grund av detta, men kan bara skratta åt det", säger förre markägaren Sven.

Av
Markus Celander

Allt började för sju år sedan, berättar Sven, med att stadsbyggnadsnämnden krävde ett belamringstillstånd för hans mark, då där fanns, och fortfarande finns, ett upplag i form av en modul, några byggbodar, ett skjul, plank och containrar. Bråtet ägdes av ett numera nedlagt byggföretag som hyrde marken av Sven.

– Belamringstillståndet var en struntsumma, några tusen kronor per tidsperiod, men jag tog det inte på allvar – marken har varit belamrad så där sedan 1982. När jag tog över fastigheten 2010 fick jag höra att där inte betalats för något belamringstillstånd på decennier, säger Sven.

Foto: Privat

En tid senare hade kravet på belamringstillstånd ändrats till krav på bygglov.

– De tog till stora släggan, säger Sven som den enda förklaring han kan ge till att belamringstillstånd blev till bygglov.

Hur som helst så vägrade han att söka något bygglov – dels då det enligt honom inte var fråga om några byggnader, och dels för att han inte ägde bråtet.

Stadsbyggnadsnämnden krävde honom då på en miljon kronor i byggsanktionsavgift. Men vid denna tid befann sig Sven och hans hustru utomlands sedan flera veckor. När tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret inte fick tag på honom angående byggsanktionsavgiften så delgavs Sven ett vitesföreläggande genom "spikning", vilket här betyder att kommunen anlitade en delgivningsman som körde hem till Sven och la vitesföreläggandet i hans brevlåda.

– Men det märkliga är att innan han gjorde det, delgivningsmannen, så ringde han upp mig. Mitt telefonnummer är offentligt, jag har haft samma telefonnummer i 25 år, så varför de inte ringt tidigare kan man ju fråga sig. Hur som helst så informerade jag honom om att jag och min hustru skulle återvända hem om cirka två, tre veckor. Men vi dröjde någon vecka till.

Varför?

– Varför inte? Jag var förbannad, det här hade inte med mig att göra, tyckte jag.

När Sven kom hem skickade han omedelbart en skrivelse till stadsbyggnadskontoret och bad om extra tid för att få invända mot byggsanktionsavgiften. Men fick nej. Han överklagade då till nästa instans, länsstyrelsen, men de prövade aldrig ärendet, vilket med andra ord betyder att de tyckte att Malmö stad agerat rätt.

Sedan hände inget på en tid, tills våren 2016, då Sven fick en uppmaning från stadsbyggnadskontoret om att ta bort de ”olovliga byggnaderna" på sin mark, annars skulle han få böter på 3 585 000 kronor.

– Jag försökte förklara för dem att jag hade ett hyreskontrakt med min hyresgäst och ett avtal med denne om att de fick belamra min mark. Jag kunde inte bara forsla bort deras egendom så där. Jag bad även kommunen om att ge mig lite extra tid så att jag kunde fullfölja mitt hyresavtal och få min hyresgäst att ta bort belamringen när avtalet upphörde – för det menar jag inte är mitt ansvar att göra. Men kommunen sa som vanligt nej.

Foto: Privat

Dessutom, påpekar Sven, så var det det där med att definiera vad som enligt PBL, plan- och bygglagen, egentligen klassas som en byggnad.

– Enligt PBL är en byggnad varaktigt placerad. Modulen och skjulen vi pratar om på min mark står på plintar. Det räcker inte, som tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret menar, med att där finns ett tak och väggar och att man kan gå in där.

Sven föreslog att han betalade det där belamringstillståndet, och så var det nog med det. Nej, blev svaret från stadsbyggnadsnämnden – eftersom länsstyrelsen aldrig prövade deras beslut så ansökte nämnden hos mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt om utdömande av vitet på över 3,5 miljoner kronor, då det endast är domstolen som kan utdöma ett sådant.

Vid det laget hade Sven gett upp. Men så kom beslutet från Växjö tingsrätt.

– Mark- och miljödomstolen i Växjö beslutade till min fördel. Enligt dem var jag inte rätt adressat för vitesföreläggandet, och dessutom, menade de, så hade stadsbyggnadskontoret även varit i kontakt med byggföretaget, min hyresgäst, om att de behövde ett bygglov för att ha sina "byggnader" på min mark. Jag tolkar det som att tingsrätten tyckte att det var tveksamt att kommunen gick på både mig och hyrestagaren.

Stadsbyggnadsnämnden tog då ärendet vidare till den sista instansen – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt i Stockholm. Och där gick de på stadsbyggnadsnämndens linje, att Sven trots allt kan betraktas som rätt adressat. Överdomstolen vid Svea hovrätt återförvisade ärendet till domstolen vid Växjö tingsrätt, för att de ska gå igenom det igen. Och där ligger ärendet nu.

Sven är trött och uppgiven.

– Det här har hållit på i sju år nu. Hela min yrkesmässiga värld är sönderslagen. Allt jag lyckats bygga upp under 45 år som egenföretagare har tagits i från mig. På grund av detta har jag försatts i personlig konkurs av skatteverket eftersom jag har en dom på mig att jag har en skuld till kommunen.

Din skuld är på drygt 4,5 miljoner kronor, byggsanktionsavgift plus vitet. Men 2017, fem månader efter vitesföreläggandet, sålde du den aktuella fastigheten för 14,7 miljoner kronor. Hur kan du då vara pank?

– De pengarna har banken tagit. Det var ju lån.

Ångrar du att du inte betalade det där belamringstillståndet från början?

– Konsekvenserna blev förödande, men jag kan inte ångra att jag inte gjorde något jag tycker är fel.

Lokaltidningen Limhamn har utan framgång sökt ansvariga på Malmö stad.

Publicerad 03 November 2019 07:00