Leotrim och hans mamma Therese tar nu hand om Taggis tills han är tillräckligt stor att klara sig själv.

Leotrim och hans mamma Therese tar nu hand om Taggis tills han är tillräckligt stor att klara sig själv. Foto: Privat

Leotrims värme och omsorg räddade livet på "Taggis"

Fanns ingen plats på viltjouren

MALMÖ. I vanliga fall är det strikt förbjudet att fånga in igelkottar och andra vilda djur. För den lilla igelkottsungen "Taggis" blev barnens omsorg dock räddningen.

– Han var så liten att han inte klarat sig annars, säger Therese Bengtsson som tillsammans med sin son fått i uppdrag att ta sig an den lilla krabaten tills den är stor nog att klara sig själv.

Det var i slutet av september som Thereses sexåriga son Leotrim kom inspringande i lägenheten på Högaholm.

– Han skrek att det fanns en bebis utanför som behövde hjälp, berättar Therese

Utanför huset fanns mycket väl en bebis. En taggig sådan.

– Min första tanke var att mamman borde finnas i närheten, men en äldre pojke förklarade att han sett ungen i området flera gånger men aldrig någon vuxen igelkott.

Therese kontaktade genast viltjouren som reagerade på att ungen var så liten.

– Enligt dem var det något som inte stämde. En igelkottsmamma lämnar inte en så liten unge frivilligt, säger Therese.

Enligt svensk lag får man inte hålla vilda djur instängda. Den som håller ett vilt djur i fångenskap utan tillstånd kan bli dömd för brott mot jaktlagen.

Detta fall är dock ett undantag. Då samtliga platser på viltjouren redan var upptagna fick Therese frågan av dem om hon hade möjlighet att ta sig an ungen tills den är stor nog att klara sig själv.

– Det var antingen det eller köra den till Gotland, berättar Therese.

Taggis har nu ett varmt och skönt hem inne i familjens lägenhet.

Taggis har nu ett varmt och skönt hem inne i familjens lägenhet. Foto: Privat

Den lilla igelkottsungen, som då inte var större än Thereses handflata fick alltså flytta in och bli en del av familjen.

– Han bor nu i en kaninbur där han har fått ett eget hus och en värmeflaska som han kryper upp på när han ska sova.

Till en början fick ungen matas med puré gjord av kattmat som den fick genom en medicinspruta. Tack vare familjens omsorg har han nu ökat till en vikt på drygt 270 gram.

– Han vägde 199 när vi hittade honom. Men det är fortfarande långt kvar. För att han ska klara sig själv behöver han väga över 700 gram och det är bråttom. Har han inte nått den vikten innan den första snön faller kommer vi inte kunna släppa ut honom i det fria. Då får han stanna hos oss fram tills våren, säger Therese Bengtsson.

När det väl är dags att åter släppa ut "Taggis" i till naturen kommer han dock få ny bostadsort.

– Jag tycker inte Högaholm är något vidare bra område för en igelkott, så när det är dags kör vi honom till Genarp där mina föräldrar bor. Då kan mamma hålla koll på honom från trädgården samtidigt som han får leva fritt.

Generella råd om djurungar

  • Låt djurungar vara. En ensam unge är väldigt sällan föräldralös eller övergiven. Honan är troligen i närheten, även om du inte ser henne.
  • Om barnen kommer med en upphittad djurunge, be dem visa var de hittade ungen och sätt sedan ut den där igen så fort som möjligt.
  • Om du hittar ett djur vid till exempel en vägkant kan du flytta det till en säkrare plats i närheten.
  • Honan bryr sig inte om att ungen luktar människa. Hon tar hand om den ändå.
  • Kontakta polisen eller viltrehabiliterare om du är säker på att föräldrarna är döda och ungen verkligen är övergiven – ta inte hand om ungen själv.

Källa: Naturvårdsverket

Publicerad 09 October 2019 07:00