Jarand Nå praktiserade som snickare i hemlandet Norge innan han utbildade sig till arkitekt.

Jarand Nå praktiserade som snickare i hemlandet Norge innan han utbildade sig till arkitekt. Foto: Åse-Marie Nilsson

Hans tehus på odlingslotten kan få fint pris

"Ett litet rum i naturen där man kan umgås"

MALMÖ.

Svartmålade väggar att vila ögonen på, en öppning som ramar in den prunkande trädgården och ett golv som för tankarna till tatamimattor. Jarand Nås tehus på odlingslotten är en oas för familjen. Nu är det en av finalisterna till Träpriset 2020.

– Ett tehus låter pretentiöst, men det är i all enkelhet ett litet rum i naturen där man kan umgås. I Japan är tehus en självklar del av naturen, man tar anspråkslösa material och skapar något enkelt, i motsatt till mycket annan estetik då det ska vara dyra, fina material, säger Jarand Nå.

Tehuset kröner den odlingslott på Granbackens odlingslottsområde i Bulltofta, som han och gans familj delar med några vänner. Det är en av tolv finalister till Träpriset 2020, som arrangeras av branschorganisationen Svenskt Trä, där en jury har valt ut de objekt som representerar det bästa av svensk träarkitektur från de senaste fyra åren. Jarand Nå jobbar som arkitekt och tehuset har varit ett sidoprojekt på fritiden.

– Jag jobbar med stora projekt i arbetet och jag ville bygga något med mina egna händer. Jag har gjort projektet i fickor av tid.

Den prunkande odlingen har gått in i ett vinterläge.

Den prunkande odlingen har gått in i ett vinterläge. Foto: Åse-Marie Nilsson

Att bygga tehuset har tagit flera år.

–Jag tänkte på det länge och sedan tog det lång tid att bygga. Det är skönt att det har fått ta tid. Jag började 2016 och det stod klart förra våren.

Att Malmö stad har riktlinjer för ett bygge på en odlingslott får se ut, bland annat vad gäller storlek, har varit bra, menar Jarand Nå.

– Ibland är det skönt att vara begränsad. Jag var tvungen att sålla bort många alternativ och tvingades vara kreativ inom de ramar som finns.

Jarand Nå bor i en annan del av Malmö så när han och familjen åker till odlingslotten packar de en matsäck att ta med sig.

Jarand Nå bor i en annan del av Malmö så när han och familjen åker till odlingslotten packar de en matsäck att ta med sig. Foto: Åse-Marie Nilsson

På tehusets stomme av trä har han lagt på gles juteväv som därefter strukits med lager av svartpigmentrad trätjära.

– Det är en vilsam och mjuk yta att titta på, blicken vandrar runt, det är nästan som ett vågmönster. Det svarta blir också en slags kontrast till allt det andra som finns här. Den svarta ytan är en fin solfångare, så det är funktionellt tidigt på våren när det är kallt.

I tehuset finns en eldstad där man koka vatten. Golvet för tankarna till tatamimattor i traditionella japanska rum och en öppning i ena sidan ramar in del av växterna. En duk som kan spännas upp som tak, som skydd för solen.

– Det här är en plats där vi sitter och fikar med barnen. Barnen har sovit middag här flera gånger.

Att experimentera och prova sig fram har berett honom mycket glädje.

– Det är sådant som man gärna önskar hålla på med i stora projekt men då är det ofta väldigt strikta riktlinjer.

Jarand Nå skickade in sin ansökan till Träpriset 2020 i sista stund och hade ingen förhoppning om att bli nominerad.

– Träpriset brukar vara till stora projekt, så jag blev överraskad när de kontaktade mig och ville komma och titta på tehuset. Det är en grupp arkitekter som reser runt i hela Sverige och tittar på projekten, så det är ett grundligt arbete. Jag har ingen förhoppning om att få ett pris, det är fint bara att vara nominerad. Det blir en bok om de nominerade projekten, som sedan finns på arkitektkontor och bibliotek. De dokumenteras på ett fint vis, det är väldigt roligt.

Juryns motivering till nomineringen av Jarand Nås tehus

En udda blomma i ängen. Ett rum för paus.

En arkitektur för våra sinnen. En arkitektur som med minsta möjliga medel skapar ett intimt rum som omsluter kroppen. Ett rum uppbyggt av tre väggar och ett upplyft golv hålls samman av tjärans täckande hud. Dess trögflytande konsistens och doft präglar känsla och uttryck.

Vävens tjärade mjuka struktur och det lent borstade trägolvet möter såväl handen som ögat. Från ett litet intimt rum, destillerat ned till sin absolut minsta beståndsdel, är man tillfullo närvarande i både det lilla och det stora.

Rummet får närkontakt med blomstermarken genom en avlång och låg öppning vid golv, samtidigt som rummet i andra riktningen öppnar sig brett mot omgivning och himmel.

Publicerad 03 January 2020 00:00