I dag
11°

Missa inte:

Peter Ekberg

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

SPEL. bland är det skönt med lite simpel underhållning. Att kunna koppla ned hjärnan ett par steg och ställa in den på autopilot och bli matad med popcornunderhållning har sin charm, oavsett om det handlar om film eller spel. Inom filmvärlden frossar jag i meningslösa actionfilmer som Independence Day, 2012 och Transformers. Och när det handlar om spel har vi spel som Wheels of Destruction att spendera tid med. Direkt, enkel och okomplicerad underhållning.

Precis som titeln avslöjar handlar det om krigföring på fyra hjul. Placerat i arenor som ser misstänkt bekanta ut och i fordon som sett till andra spel inte sticker ut skjuter vi identitetslösa motståndare med vapen som inte överraskar oss. Men det är för det mesta inte speciellt dåligt, det är bara det att det inte är överdrivet imponerande heller.

För den ensamme spelaren finns det inte mycket att ta tag, kampanjen för singleplayers är nämligen onlinemacther med datorstyrda spelare. Oavsett om man gillar att spela ensam eller tillsammans med andra spelare är dock menyn överlag ganska fattig när det kommer till vad Wheels of Destruction har att erbjuda. Det finns bara ett fåtal spellägen, och de är de mest grundläggande vi kan tänka oss som till exempel Tem Deathmatch och Capture the Flag, och även på vapenfronten haltas det en hel del. Eldkastare trängs med raketgevär och kulsprutor men det är med få undantag vapen stöpta i mall ?A? som vi erbjuds att leka med. Att säga att det saknar en identitet känns i det närmaste som en underdrift. Fordon finns det inte många fler av. Endast en handfull, uppdelade i klasser som pendlar från snabba och sårbara till långsamma och stryktåliga. Förvisso är det ett koncept som fungerar, men det känns ändå som att man varit lite väl fega när det gäller att ta ut svängarna och erbjuda oss spelare något unikt. Dessutom är kontrollen en sak att reta upp sig på. Fiender förgörs genom ett kanontorn placerat på bilens tak, nackdelen är att kanontornet och bilen styrs med samma spak, men inte roterar i samma takt vilket givetvis leder till att det i stressade ögonblick känns som att man inte har någon kontroll alls.

Men med hjärnan på autopilot utan en tanke på djupa spelupplägg och andra moderniteten är det ändå lätt att ha kul. Efter att man slutat reta sig på kontrollen och lärt sig de grundläggande uppläggen på banorna visar det sig att Wheels of Destruction egentligen är precis så som popcorn-underhållning skall vara. Det ser bra ut utan att vara direkt snyggt, och det är kul utan att få mig att hoppa jämnfota. Banorna är stora och varierande utan att sakna en personlig prägel, och bilarna är tillräckligt olika varandra för att man ska kunna hitta en klass man föredrar mer än de andra. Det är snabba matcher på arenor fyllda med tunnlar, stup och våldsamma medtrafikanter, och precis som med vissa filmer är det ibland allt som krävs.

Publicerad: 22. maj 2012 19:48

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare