Bäddat för Trubbel består av: Piffe – trummor och saxofon, Hjelle – sång och gitarr, Ola – bas och kör samt Esse – gitarr och kör. Foto: Pressbild

Bäddat för Trubbel består av: Piffe – trummor och saxofon, Hjelle – sång och gitarr, Ola – bas och kör samt Esse – gitarr och kör. Foto: Pressbild

Bäddat för trubbel:

Folk är för duktiga på att spela

Av
Per Ingridz

Per Ingridz

MALMÖ. "Raka rör och öppna spjäll var kväll", sjöng Kal P. Dal för snart 40 år sedan. Albumaktuella Malmöbandet Bäddat för Trubbel förvaltar det arvet väl.
–Folk är ofta för rädda för det enkla och för duktiga på att spela, säger basisten Ola.

Visst innehåller den nya skivan "Två Sjundedelar Av Ett Liv" en ansenlig dos smutsig Värnhemstorgsrock, men det har även smugit sig in nya element som en ballad och en countrylåt
–Ja, det är lite mindre lillfingerboogie och lite mer Klippanpop. Vi har också med en countrylåt. Det är ingen jättestor skillnad, men de som lyssnat mycket på våra tidigare skivor kanske märker den.

Era texter behandlar ju ofta klassiska countryteman som olycklig kärlek, sprit och jobbtristess.
–Jag älskar country och texter som berättar en historia. Hjelle (sångare) är väldigt duktig på den typen av texter som känns allmängiltiga och berör många. Sedan är våra historier inte lika långa som i countrygenren.

Nej ibland har era låtar bara en vers.
–Ja, men det fungerar det också.

Låten "Tillståndsmyndigheten" handlar om indragna alkoholtillstånd, finns det en koppling till krogen Gamle Nobe, där ni spelat in en liveskiva?
–Ja, det är en liten partsinlaga, kan man säga. Nobe är en väldigt trevlig kvarterskrog där alla är välkomna och sådana behövs också. Man kan inte bara dricka dyr IPA.

Den typen av rak rock som ni spelar är enkel, men samtidigt svår att få att låta bra. Hur får man det att fungera?
–Framförallt genom att sjunga om det man tror på och inte gör det så poetiskt. Nonsenstexter kan fungera på engelska, men inte på svenska. Sedan ska man inte vara så rädd för att inte vara duktig. Alla låtar med Little Richard och Chuck Berry har egentligen samma ackord, men de är bra ändå. Folk är ofta för rädda för det enkla och för duktiga på att spela. Risken med att vara för duktig på att spela är att det blir progressiv rock och jazz av alltihop. Det känns mer som frimärkssamlande än rock.

På nya skivan gästsjunger Nisse Hellberg på en av låtarna, hur var det att jobba med honom?
–Jag var inte med själv, men han var ett superproffs som gjorde många tagningar innan han blev nöjd. Det är klart att det var förbannat häftigt att ha honom med på skivan. De två första skivorna som jag köpte för egna pengar var med Wilmer X och Eldkvarn. Målet är att nästa gång få med Thomas Holst (ex-Wilmer X).

Publicerad 13 May 2015 11:45