Krönika:

Vi hånades för läsken

Av
Per Ingridz

Per Ingridz

Jag besökte nyligen Prag med två polare. Mitt andra besök där bekräftade intrycket som jag hade efter det första; det måste vara en av Europas trevligaste storstäder. Gamla vackra och välbevarade byggnader, broar och små gränder skapar en idyllisk småstadskänsla som är svårslagen. Visst fyllde vi med råge finkulturkvoten med bland annat en visit på Kafka-museet och långa promenader i Gamla stan. Vi fördjupade oss dock minst lika grundligt i den tjeckiska mat- och dryckeskulturen. Vi åt oss proppmätta på det tjeckiska köket med mycket korv, fläsk, dumplings och bröd. Vi fuktade våra strupar ordentligt med besk ljus lager och det kanelkryddade brännvinet Becherovka.

Sista kvällen slutade på ett nattöppet bokkafé, där pilsnern gav bränsle till politiska diskussioner som blev så intensiva att vi missade sista spårvagnen hem och vackert fick promenera. Vi var med andra ord ganska möra och mosiga när vi åt lunch dagen därpå, några timmar innan flyget skulle avgå. Två av oss beställde också in läsk till maten. Detta tilltag var något som verkligen inte uppskattades av den ampra och mycket bestämda servitrisen. Hon kallade oss för barnungar och slängde ur sig bitska kommentarer varje gång hon gick förbi vårt bord. Tjeckisk mat var så mastig att den tarvade alkohol, lät hon förstå.

När vi ätit upp och bett om notan kom hon in med det absolut sista vi ville ha just då – tre stadiga åttor Becherovka och en uppfordrande blick som sa "drick upp". Vi tittade på glasen, på varandra och brast ut i skratt. Hade vi hamnat mitt i ett Seinfeld-avsnitt? Själv fuskade jag lite och hällde över några centiliter i min något törstigare väns glas och tömde sedan mitt. Min törstige vän följde mitt exempel, medan den tredje av oss var mer skeptisk. När servitrisen kom tillbaka sa hon "bravo" till oss med tomma glas och "not bravo" till honom med Becherovka kvar. Det var droppen – då greppade även han sitt glas, satte armen i vinkel och hällde i sig den söta spriten.

Det må finnas kulturella skillnader mellan Tjeckien och Sverige, men en sak är gemensam – står det sprit på bordet så ska den jävlar i det drickas upp, till varje pris.

Publicerad 30 October 2014 12:00