Tygelsjöanstalten har aldrig haft problem med grannarna. Husen som ligger alldeles inpå knuten är byggda långt senare än anstalten som uppfördes redan 1947, då under namnet fångkoloni. På anstalten arbetar ungefär 30 personer. Det som odlas i handelsträdgården säljs till torghandlare och andra större återförsäljare. Men anstalten är också i princip självförsörjande när det kommer till sallad, tomat, gurka och lök.

Tygelsjöanstalten har aldrig haft problem med grannarna. Husen som ligger alldeles inpå knuten är byggda långt senare än anstalten som uppfördes redan 1947, då under namnet fångkoloni. På anstalten arbetar ungefär 30 personer. Det som odlas i handelsträdgården säljs till torghandlare och andra större återförsäljare. Men anstalten är också i princip självförsörjande när det kommer till sallad, tomat, gurka och lök.

Friare tyglar på Tygelsjö

Av
Anna Fröjd

TYGELSJÖ. Våren står för dörren och ljusare tider gör livet lite lättare på Tygelsjöanstalten. I handelsträdgården har det blivit dags att skörda och bunta tulpanerna.

Av de 65 internerna på Tygelsjöanstalten är det många som sitter av kortare straff för exempelvis olovlig körning. Men för de flesta är Tygelsjöanstalten sista anhalt innan frigivning.
Fokusområde för anstalten är att fungera som utslussningsverksamhet för intagna som gjort längre straff på andra håll.
Kriminalvårdsinspektör Anders Jansson berättar att omställningen är svår för de flesta första tiden.
– Det är bökigt i början för de som suttit tolv år på sluten anstalt med samma rutiner varje dag, säger han.
Anledningen är att Tygelsjöanstalten är vad som i folkmun kallas ”öppen anstalt” och inom kriminalvården betecknas med den lägsta av säkerhetsklasser, det vill säga säkerhetsklass tre.
– Det är vad det ser ut som, inga murar, ingen taggtråd och inget som hindrar de intagna från att gå härifrån, säger Anders Jansson.
– Det är positivt över tid men i början är det vanligt att de vill tillbaka till den slutna anstalten, säger Thomas Tullhög, kriminalvårdare.
Trots det är det i snitt bara en till två personer per år som rymmer från anstalten innan de avtjänat sitt straff och förra året hade anstalten inte en enda person som avvek.

Förtroende viktigt

Som kriminalvårdare innebär första tiden att Thomas Tullhög måste jobba aktivt med de intagna för att bygga upp förtroende.
– Det kan vara en stor utmaning eftersom många av klienterna har negativa erfarenheter av myndigheter sedan tidigare, säger Thomas Tullhög.
Något som kan verka självklart för en fri människa kan vara oerhört svårt för någon som suttit på institution länge. Framförallt behöver många stöd i att själva upprätthålla rutiner.
Som kontaktperson får Thomas Tullhög frågor om allt från vilka lagar och regler som gäller för straffet till frågor om relationer och familjeliv.
– Det är omöjligt att ha ett samtal med en person utan att dela med sig av sig själv. Det ger mycket att få en kontakt och tillsammans göra en verksamhetsplan, säger han.
– Den psykiska stressen av att sitta i fängelse är mycket stor. Trots att man är hemmahörande i Malmö och familjen finns på nära håll är möjligheterna till kontakt med nära och kära kraftigt begränsad, säger Thomas Tullhög.
Han menar att det faktum att det inte finns några fysiska hinder, i form av murar och staket, kan öka frustrationen över att inte kunna träffa sin familj.

I drivhuset finns en stor fågelbur. Tillskillnad från fåglarna är de intagna snart fria. foto: anna fröjd

I drivhuset finns en stor fågelbur. Tillskillnad från fåglarna är de intagna snart fria. foto: anna fröjd

Olikheter en utmaning

Vanligaste anledningen till att folk till slut hamnar på Tygelsjöanstalten är narkotikabrott, andra vanligaste orsaken är ekonomisk brottslighet och den tredje är våldsbrott. Idag är den yngsta snart 20 år och den äldsta i 70-årsåldern.
En livstidsfånge som fått ett tidsbestämt straff kan sitta på samma avdelning som någon som sitter 14 dagar för olovlig körning.
– En stor utmaning är att få människor med så väldigt olika förutsättningar att fungera tillsammans. Även utländska medborgare som sitter kortare straff och som kanske inte kan ett ord svenska ska få det att fungera socialt, säger Thomas Tullhög.
De flesta sitter på anstalten ett till två år och under de tio år som Thomas Tullhög arbetat har många kommit och gått.
– Jag hänger kvar vid guldkornen där man känner att man faktiskt gjort skillnad, även om vissa kommer tillbaka, säger han.

Sysselsättning är krav

En vanlig dag på anstalten betyder att arbetet börjar 07.30 om morgnarna.
Innan dess ansvarar internerna själva för att gå upp i tid och hinna med morgonbestyren innan arbetsdagen börjar.
Sysselsättning är ett krav för alla som inte är ålderspensionärer eller är sjukskrivna. Många arbetar i anstaltens egna verksamheter, i snickeriet med att tillverka pallkragar för export eller i det 600 kvadratmeter stora drivhuset och handelsträdgården.
Andra som befinner sig i slutet av ett straff kan ansöka om frigång vilket innebär att de får lämna anstalten för jobb eller utbildning ute i samhället.
För de som arbetar på anstalten är det sedan lunch och därefter fortsätter arbetsdagen fram till fyratiden. Efter middagen är det fritid som kan spenderas i avdelningarnas allmänna utrymmen eller på det egna rummet. Det finns också minigolf, fotboll och samtalsgrupper att aktivera sig i. Men fritiden är svår för många.
– Det är det värsta med att sitta i fängelse, det är att det är så tråkigt, säger Thomas Tullhög.
– Men den ljusare årstiden är lite lättare, säger Anders Jansson.

Publicerad 22 April 2014 14:00