På tåget till Göteborg satt Christian och tänkte på alla tokiga saker han aldrig har gjort men som han inom en snar framtid skulle göra. En äventyrshelg i Göteborg utan Torbjörn. Han hade inga konkreta planer, men var övertygad att när hans gode vän Smögen skulle få höra talas om att bloggen där det skrivs om saker vi aldrig gjort förut, då skulle en uppsjö av goda alternativ finnas att håva ur. Nu föll det sig som så att idéer kom. Men inga som kunde fångas i fiskhåven och utföras. Christian kände inte för att kissa i Poseidonfontänen eller bryta sig in på Ullevi och den där äkta lilla göteborgska lunchrestaurangen där personalen bestämmer vad man ska äta och man får gå ut i köket och tacka kocken för maten, den var bara öppen måndag till torsdag. Så istället blev Christian utnämnd till "inhyrd konsult". Det skulle gå till så här. Över en fika skulle "de tre grabbarna reklamfilmare" diskutera sina idéer kring en kampanj som de ska presentera för ett parkeringsföretag. Företaget är väldans moderna och futuristiska och vill att parkerande människor ska betala parkeringsavgiften med sms. Väldigt käckt kan man tycka. För att Christian inte skulle ha tråkigt, han var ju ändå på besök i Göteborg, gav Smögen homnom titeln "inhyrd konsult" och sa att jag kunde vara med och uttala mig om deras idéer. De kunde kanske behöva lite hjälp. Christian sprattlade av iver. Han skulle få vara med och påverka och bestämma. Kanske skulle han kunna plocka fram den där diktatoriska sidan av personligheten.
Men det blev motvind direkt. "De tre grabbarna reklamfilmare" hade med sig ett gäng idéer som de diskuterade fram och tillbaka. Det pratades karaktärer och stiloch tankarna snurrade. Självklart tog "den inhyrda konsulten" tillfället i akt och kastade in små förslag till höger och vänster.
Alla föll platt ner på golvet och sopades upp av cafépersonalen. Ivern som tidigare varit en del av Christian försvann och övergick till leda. Kaffet började smaka tjära och surdeg. "De tre grabbarna reklamfilmare" hade sin plan och ville inte ta in något nytt verkade det som. När nästan alla droppar hopp hade runnit ner på golvet tillsammans med de ratade idéerna, samlade "den inhyrda konsulten" sina sista krafter. Han märkte att "de tre grabbarna reklamfilmare" inte kunde enas helt och såg sin chans. Nu gör vi så här. Ni tar en helt annan idé. En helt absurd idé. Det är sådant som är roligt. Det är sådant som folk snackar om. Ni vill väl skapa en snackis? Christian presenterade nu hinderreklamen. Tänk er att en kille kommer till parkeringsautomaten och så står det en enorm elefant i vägen. Han kan inte komma runt denna väldiga, tjocka elefant. Eller tänk er att en krokodil är fastbunden vid stolpen. Vem vill utmana en krokodil? Man tar hellre parkeringsböter än att brottas med en krokodil. Om man inte kan sms:a såklart!
Grabbarna tystnade helt. Var detta bra eller dåligt? Christian tyckte sig ana små leenden hos "de tre grabbarna reklamfilmare". Han fortsatte. Det kan vara ett annat hinderkanske. Väl vetandes att grabbarna är filmnördar, tog Christian det ett steg längre. Tänk er att hindret inte är ett djur. Det är The Black Knight från Monty Pythons "The Search for the Holy Grail". Och när man kommer fram och ska lägga på pengar I automaten gastar han "none shall pass!".
Christian utnämndes till "inhyrd konsult" och lyckades pitcha sin reklamidé.
Nu sprack de bistra grabbarnas ansikten upp i leenden och Christian kände det. Han hade hade lyckats. Grabbarna mottog hans förlag. Han hade pitchat en idé till en reklamfilm.
Sätt in femtusen på mitt konto så är jag nöjd, sa "den inhyrda konsulten". Nu går vi och tar en öl istället. Kaching!
Bloggare Christian
Namn: Christian Larsson Ålder: 28 Bostadsort: Malmö Sysselsättning: Gymnasielärare Intressen: Rundpingis, laminera saker, "svåra" filmer Tre ord som beskriver mig: Diktatorisk, kommenterande, barnslig Favoritgrönsak: Aubergine Favoritdjur: Gillar inte djur, men om jag måste välja så tar jag gräsand.
Läs hela artikeln
Läs hela artikeln
