Malmöbon Harry Anderson blickar i sin nya serieroman
Malmöbon Harry Anderson blickar i sin nya serieroman "LIvet är inte alltid Hawaii" tillbaka på sin tid som 22-åring, då ångest och alkohol var en stor del av hans liv.
Foto: Ida Eriksson
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Han tecknar om sin alkoholism

Harrys vilda festande gick överstyr

Ida Eriksson


CENTRUM. Var går egentligen gränsen för en rimlig alkoholkonsumtion när man är ung och gillar att festa och när övergår det i ett missbruk? En svår fråga, tycker Harry Anderson som dock vet att han har gått över den gränsen. Nu är han nykter sedan sex år och släpper en serieroman om sitt 22-åriga, ofta fulla, jag.

Harry Anderson hade varit nykter i flera år när han hastigt ritade ett porträtt av sig själv från sin sista bakfylla. Det resulterade i den själv–biografiska serieromanen ”Livet är inte alltid Hawaii” som kommer ut i bokhandeln den 4 maj.

Boken utspelar sig när Harry som 22-åring missbrukade alkohol. Han jobbade då med olika ströjobb och dagarna gick mest ut på att vänta in nästa fest med polarna. Festandet blev intensivare och intensivare och Harry drack mer och mer. Samtidigt blev ångesten värre och värre. Men Harry var övertygad om att det skulle gå över om han bara kom in på konstskolan eller hittade den riktiga kärleken. Boken är humoristisk och handlar förutom om alkoholmissbruk även om vänskap och kärlek.

Harry Anderson minns första gången han drack alkohol. Det var en lättnad som sjönk över honom när han som fjortonåring kände ruset av några folköl.

– Jag hade panikångest och den gick över när jag drack. Jag undrade varför ingen sagt till mig att man kunde bli så här avslappnad och skön. Alkoholen tog bort allt jag oroade mig över.

Och han hade riktigt kul när han festade.

– Alkohol har inte alltid varit ångestladdat för mig.

Men så småningom började hans kompisar gå vidare i livet och trappa ned på festandet. Harry gick in i en depression och började dricka ännu mer för att bedöva känslorna. Hans kompisar började oroa sig för honom, men Harry lät deras uppmaningar om att söka hjälp rinna av som vattnet på en gås. Efter 136 sidor i serieromanen har hans syster ändå fått honom att gå på ett AA-möte. Och där slutar boken.

Vad hände sedan?

– Jag började tolvstegsprogrammet. Jag gick på första mötet mest för att min syster skulle sluta tjata. Jag skulle bevisa för henne att hon hade fel. Men i stället mötte jag personer som förstod mig, som kände igen sig i mig och jag i dem.


Harry Andersson.
Harry Andersson.
Foto: Ida Eriksson

Publicerad: 10. april 2017 12:39
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Limhamn och Malmö

Startsidan just nu