Missa inte:

Markus Celander

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

FOTBOLL. Med ryggen mot land och blicken mot havet öppnas sinnena. Åtminstone för Anders Grimberg.
- Då rensar jag tankarna, säger han.

Anders Grimberg sitter på en sten, på Sibbarp, precis vid kanten av havet. Hans cykel står en bit bort. Han har inte cyklat långt, förklarar han, han bor alldeles i närheten.

- Här brukar jag sitta för mig själv mellan varven och rensa tankarna. Det betyder mycket.

Jobbet som elitfotbollstränare innebär prestationskrav. Det köper Anders Grimberg. Han gillar det, rent av.

- Annars hade jag gjort nåt annat.


Vid havet
Att rensa tankarna för sig själv låter nog för de flesta som att personen i fråga behöver få distans till en motgång.

Men när Anders Grimberg sitter på en sten nere vid havet och betraktar Öresundsbron i horisonten, så kan det precis lika gärna vara en medgång han analyserar.

Som nu; de senaste dagarna har hans Trelleborgs FF vunnit två raka bortamatcher med stor målskillnad.

- Även medgång tar energi, på sitt sätt, säger han.

Men han cyklar inte ner till avskildheten vid havet varenda gång han ska rensa tankarna. Ibland luftar han dem med hustrun Tina.

- Man måste ju få influenser från annat håll också.

Men om du ältar fotbollen för mycket, säger hon då till dig: ”Gå ner vid havet och sätt dig!”?
- Ja, nästan på.


Blyg  
Snart 52 år fyllda har Anders Grimberg en lång fotbollskarriär att se tillbaka på. Kanske tycker han det känns onödigt vemodigt att göra den halvtidssammanfattning som han blir ombedd att göra, inte minst dagar som dessa, när augustisolen skiner och han är mitt uppe i en uppmärksammad poängjakt i Superettan.

Men han ler och sätter i gång. Han har blivit intervjuad förr.

- Som spelare gjorde jag en femtio, sextio allsvenska matcher. Resten var på nivån under. Jag skulle med största sannolikhet nått längre om jag inte varit så blyg och återhållsam.


Balanserad
Som seniortränare gör han sin 17:e säsong. Några klubbar nämns; IFK Malmö, LB07, IFK Klagshamn, och, så klart, nuvarande klubben, Trelleborgs FF, där han varit i två omgångar tidigare, först som spelare under 80-talet, och sedan som tränare ihop med Ulf Larsson i början av 2000-talet. Denna tredje sejour inledde han för nästan två månader sedan, i början av juni.

Han tycker själv att han är en balanserad tränare. Inte som spanske förbundskaptenen Vicente del Bosuqe, som inte skulle höjt ett ögonbryn om ett flygande tefat landade på planen. Inte som Real Madrid-tränaren José Mourinho, som skulle rusat ut på plan och börjat provocera utomjordingarna, utan – mittemellan.

- Jag hoppas att jag uppfattas så. Ibland bör man vara lugn och fin och låta ens tystnad tala för sig själv, medan man andra gånger måste agera, och då handlar det inte om att spela teater, utan om att följa sina känslor i stunden.


Välkommen
En enda gång under sin tränargärning har han fått sparken. Det var i LB07, mitt under deras senaste säsong i Superettan, 2008.

Nu spelar de i botten av division 1, medan du är tillbaka i Superettan med ett lag som många tippar som allsvenskt inom en snar framtid. Revanschkänsla?
- Det är historia, men okej, någon procent känner jag väl, man är inte mer än människa.

Anders Grimberg reser sig från stenen. Han fattar cykelstyret och ska just till att sätta sig i sadeln när han hejdar han sig. Han säger att han vill ha sagt en sak till innan han trampar hemåt.

- Jag har känt mig bekväm och oerhört välkommen från den första sekunden jag kom till Trelleborgs FF. Vi har förbaskat roligt ihop och respekterar varandra, och det ger ringar på vattnet.

Publicerad: 08. augusti 2012 13:13

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare