Skådespelarna Ann Katrin Andréasson, Josefin Larsson och Anna M Persson spelar tonårstjejerna i Fulet.
Skådespelarna Ann Katrin Andréasson, Josefin Larsson och Anna M Persson spelar tonårstjejerna i Fulet.
Foto: Ida Eriksson
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

”Det är en del blod och även kräk”

Ida Eriksson



Fulet

Spelas på Teater 23 den 3, 10 och 17 februari klockan 19. 
Den kommer också att turnera som skolföreställning.

CENTRUM. Skräckgenren har letat sig längre in i det finkulturella rummet.

–Det är en social genre, vi vill blir skrämda i grupp, säger regissören Rikard Lekander som sprider blod över teaterscenen, just nu på Teater 23 med ”Fulet”.

2008 öppnade han skräckteatern Farozonen i Malmö. Men sedan fick han anställning som skådespelare i Stockholm och har frilansat som regissör. Nu har Rikard Lekander fått sätta tänderna i Teater 23:s uppsättning av ”Fulet”, efter en skräcknovell av John Ajvide Lindqvist och dramatisering av Gustav Tegby.

Det handlar om tonåringarna Kim och Sandra som utsätter sin redan utstötta klasskompis Fulet för ett elakt skämt.Det som skulle vara ett busstreck förvandlas till en skräckfylld historia på liv och död.

När Lokaltidningen hälsar på under repetitionerna har föreställningen, som har en rekommenderad åldersgräns på 13 år, nyligen provspelats för ett gäng 14-åringar.

–Man pratar ju om skrattpauser inom komedin, här fick vi ha skrikpauser istället.Det började väldigt kaxigt, sedan blev det tyst och därefter väldigt skrikigt, säger Rikard Lekander och skrattar.

Själv är han lättskrämd.

–Mycket. Jag har inte blivit avtrubbad. Jag kan inte se skräckfilm. Kanske om jag stänger av ljudet.

Det som ändå lockar honom mycket med genren är att den enligt honom är trösterik.

–I det sekulariserade samhälle vi lever i är det ett alternativt sätt att ta upp frågeställningar på. Ett sätt att ta upp liv och död, utan att blanda in religion. Skräcken väcker något primitivt i oss, vi vill bli skrämda och sedan få pusta ut efteråt och känna att vi överlevde.

Fulet, som är en så kallad högstadieskräckpjäs, utspelar sig i en skolkorridor. En tacksam miljö för skräck, tycker Rikard Lekander.

–Många kan nog uppleva skoltiden som klaustrofobisk. Man väljer inte vilka man går där med.Samtidigt är man mitt i brytpunkten mellan barn- och vuxenlivet, vilket kan vara skrämmande i sig.

På frågan om föreställningen är blodig skrattar Rikard Lekander till innan han svarar.

–Jag får ofta den frågan och brukar svara ”nää, det är inte så mycket blod”. Men det har visat sig att det jag tycker är modest tycker de flesta andra är makabert. Så jo, det är en del blod och även kräk. Men allt är motiverat.

Rekvisitören Lo Wipp uppskattar att det går åt tre till fyra deciliter fejkblod per föreställning.

–Det ser alltid mer ut än vad det är, säger hon och bjuder på mer blodig fakta.

–Om man hugger av huvudet av någon sprutar blodet fyra meter uppåt. Det är jättehögt tryck i aortan.

–Det måste vi ha med i en pjäs någon gång, säger Rikard Lekander.

På scenen gör skådespelarna sig redo för att skrämma ytterligare en publik. Det blir mörkt och ett nervkittlande ljud sprider sig i lokalen.


Det som börjar med ett busstreck får oanade konsekvenser och blir en skräckfylld historia som handlar om liv och död.
Det som börjar med ett busstreck får oanade konsekvenser och blir en skräckfylld historia som handlar om liv och död.

Regissören Rikard Lekander har regisserat många skräckpjäser, men har själv lite svårt för att se skräck.
Regissören Rikard Lekander har regisserat många skräckpjäser, men har själv lite svårt för att se skräck.

Publicerad: 01. februari 2017 05:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Limhamn och Malmö

Startsidan just nu
Politiken
Mest lästa
Ekstra Bladet
Senaste nytt
Ekstra Bladet
Mest lästa