KRÖNIKA. Länge var de två motpolerna i Malmö Möllevångstorget och Lilla torg. Kulturkavajerna och reclaimarna i södra innerstaden mot stekarna och dokusåpadeltagarna på gamla Väster, ungefär. Dessa två stadsdelar håller sedan en tid tillbaka på att glida ifrån varandra ännu längre – åtminstone geografiskt.
Utvecklingen har pågått ett tag nu – den där Norra Grängesbergsgatan så sakteliga tar över Möllans roll som Mecka för alternativ kultur, svartklubbar och hemvist för vilsna själar. Mitt bland alla bilverkstäder anordnas numera punkkonserter och poesiaftnar. I den andra änden av staden håller ett nöjescentrum på att växa fram kring Västra hamnen. Det som förut mest bestod av bostäder och kontor blir nu – ju närmare öppnandet av Citytunneln vi kommer – ett nytt centrum för nöjeslystna med ett mindre myller av butiker, krogar, restauranger och kaféer. Vis av tidigare erfarenheter (Öresundsbron, Turning Torso och så vidare) passar jag mig också noga för att magsurt kraxa om att det var bättre förr. Jag tänker alltså inte lägga ut texten om hur synd det är att Möllan förlorar sin ruffiga charm och blir ett nytt Stockholms-söder. Eller att alla spår från Malmös gamla fina varvs- och industrihistoria är på väg att suddas ut. Levande städer förändras och det finns säkert något mycket sunt i det.
En sak kommer dock att bli mer krävande nu när stadskärnan blir mer vidsträckt. Att ta en barrunda som sträcker sig från Lilla Torg till Möllevångstorget – och därmed förflyttas mellan två nästintill helt olika världar – har hittills inte varit något större problem. Den som idag däremot vill dricka sig hela vägen från något sunkigt ölsjapp i södra Sofielund till någon av de mer fashionabla uteserveringarna vid vattnet riskerar att bli ganska ordentligt glad i hatten. Antalet vattenhål längs vägen ökar ju rätt så väsentligt. Hur det ska gå om Malmö och Lund så småningom växer ihop på riktigt vågar jag inte ens tänka på.
Läs hela artikeln
Läs hela artikeln
