Allt fler skadas i sitt arbete: "Jag kunde ha dött den dagen"

15 allvarliga ställningsolyckor på kort tid – skyddsombud starkt kritiskt

SKÅNE.

Lärlingen Emil Karlsson föll när en ställningstrall gav vika under hans fötter. När han öppnade ögonen efter att ha landat på våningen under, upplevde han en närmast obeskrivbar smärta i armen som brutits. Ändå kunde det ha gått betydligt värre. Allt för många har gått liknande, eller än värre, öden till mötes den senaste tiden på skånska byggnadsställningar.

Det flera centimeter långa ärret slingrar sig en bra bit upp på Emil Karlssons vänstra arm. Och väcker onda minnen till liv.

Det var den 21 januari i år det hände. Som lärling på en plåtslagerifirma var han en av de som var på plats för att jobba med renoveringen av ett hustak.

Arbetet hade, enligt arbetsgivaren, dragit ut på tiden och skulle egentligen ha varit klart innan jul. Därför upplevde Emil arbetet med just den här renoveringen som stressig.

Om detta hade något att göra med att trallen som han stod på plötsligt gav vika, är oklart. Men det hände och den 21-årige lärlingen fick betala priset.

I samband med fallet grabbade han av en ren reflex tag i en kortbom i ett ställningsrör.

Jag hängde där i en halv sekund med bruten arm innan jag släppte taget

Men tyngden från kroppen i kombination med den position han hamnade i gjorde att allt som fanns i armbågspartiet i princip slets sönder, berättar han.

– Jag hängde där i en halv sekund med bruten arm innan jag släppte taget och föll ner två-tre meter ner till våningen under. Fallet var inget farligt i sig men hade jag inte fått tag i det (kortbommen, reds.anm.) så hade jag antagligen landat på ryggen. Och då vet man inte hur det hade gått, säger 21-åringen vars olycka tidigare har skrivits om i tidningen Byggnadsarbetaren.

På något sätt hade han alltså frakturen till trots tur i oturen.

– Jag kunde lika gärna ha dött den dagen, säger han.

Tyvärr är han inte ensam om att ha sett döden i vitögat på jobbet. Robert Nilsson som är skyddsombud på Byggnads i Helsingborg har fört statistik över antalet olyckor på ställningsarbeten i Skåne den senaste tiden. Från den 4 december i fjol fram till i dag har det enligt hans anteckningar skett 15 olyckor. En av dem resulterade i att en arbetare dog.

– Det är inte okej att det händer så mycket olyckor på den här korta tiden, säger skyddsombudet som under vintern och våren upplevt fler olycksfall än vanligt.

Och han misstänker att betydligt fler har drabbats; han pratar om sannolika höga mörkertal som han tror beror på att många inte har koll på hur man på korrekt vis ska anmäla olyckor på arbetsplatser.

Det rör sig om fall från fasadställningar som resulterat i benbrott likt Emil Karlssons, men även sönderslitna axlar och höfter, otroliga smärtor och lång sjukskrivningstid. Lojala arbetare har fått betala ett oerhört högt pris, i sin strävan att göra ett gott jobb, konstaterar han.

– Det skulle ha kunnat vara 15 dödsfall, uttrycker han.

De här fyra-fem omkomna kommer aldrig mer att få komma hem till sina familjemedlemmar och krama om dem

Varför blir det så här? Robert Nilsson hävdar att utbildningsnivån bland ställningsbyggare är för låg, och därmed också kunskapen om hur säkerheten ska efterlevas.

Och stressen att få jobbet på byggplatsen gjort, kan leda till att noggrannheten i säkerhetsarbetet tummas på, menar han.

Vad kan du som ombud göra?

– Jag känner, att jobbar jag ute som ombud och ser en ställning som inte är okej, då beträder vi inte den förrän det är åtgärdat. Du ska känna dig trygg med att gå upp på en ställning, säger han.

Hittills har en handfull arbetare dött på svenska byggen, bara i år.

– De här fyra-fem omkomna kommer aldrig mer att få komma hem till sina familjemedlemmar och krama om dem, konstaterar han.

Robert Nilsson kan vittna om arbetare som yttrat meningar som "vi skulle inte ha gått upp men vi gjorde det ändå".

– Och jag har varit ute på arbetsplatser där anställda har sagt till mig att de inte vågar säga ifrån till sin arbetsgivare, av rädsla för att förlora jobbet. Det är otroligt allvarligt, säger han.

Detta känner i dag sjukskrivne Emil Karlsson igen sig i.

– Man känner att man inte har så mycket att säga till om som lärling, det är bara att köra på, säger Helsingborgsbon.

Och köra på kommer han att göra. Idag är han i princip återställd från sin skada efter att ha opererats, vilat kroppen och rehabiliterat armen. Om någon vecka hoppas han, om läkaren ger tummen upp, kunna börja jobba igen. Den traumatiska upplevelsen har inte avskräckt honom från en fortsatt framtid i branschen. För han tycker om sitt jobb.

Men framöver kommer han inte att tveka inför att säga ifrån om han inte upplever säkerheten på en arbetsplats som hundraprocentig. Livets hårda skola har satt avtryck.

– Jag kommer att vara ett "pain in the ass" med alla papper. Jag kommer att vara stenhård, och det får dem ta.

Publicerad 06 July 2019 00:00