Föräldrar:

Skolledning gjorde inget åt trakasserier

Barn kränktes i flera år av elever och skolpersonal

MALMÖ. Anna och Peters båda söner har i flera år blivit utsatta för kränkningar och mobbning på Augustenborgsskolan i Malmö. Inte bara av andra elever, utan även av personal på skolan. Paret menar att skolledningen inte gör någonting.

Det rör sig om mängder av incidenter. Förutom ett tiotal anmälningar till Skolinspektionen har Anna och Peter även anmält skolan till grundskoleförvaltningen, BEO (Barn- och elevombudet), DO (Diskrimineringsombudsmannen) och nu senast till polisen. Detta efter det att den yngste sonen blivit nedslagen på skolgården. Han har astma, vilket man på skolan känner till, och fick inte luft.

– Rastvakten sa ”Det skiter jag i, det får ni ta med er lärare”. Läraren såg vad som hände, men istället för att hjälpa, gick hon in. Vår son släpptes inte ens in på skolan för att hämta sin astmamedicin. I stället gömde han sig i buskarna och ringde Peter, som hämtade honom, säger Anna.

När Anna och Peter läste att Malmö stad hotades med miljonvite på grund av de allvarliga brister Skolinspektionen uppmärksammade vid sin granskning av skolan tändes ett hopp.

– Alla vet hur dåligt det är på Augustenborgsskolan och nu händer det kanske något, tänkte jag. Så vi fick en chock när vi såg att Skolinspektionen tyckte att många av bristerna på skolan hade åtgärdats. Men det har inte blivit bättre, det är samma som innan, säger Anna.

Paret berättar att sonen kissat på sig vid två tillfällen under raster eftersom skolan är låst. Ofta finns det inte heller några rastvakter ute på skolgården som kan låsa upp porten.

– Jag förstår om det måste vara låst av säkerhetsskäl, men man ska inte behöva gå hem för att gå på toa. Ena gången gick vår son hem för att duscha och byta om och kom därför lite sent till skolan. Trots lappar från oss om anledningen fick han sen ankomst den dagen, säger Anna.

Enligt Peter och Anna sätts personal som har slutat upp på rastvaktschemat, något som Lokaltidningen har fått bekräftat från flera andra källor. Andra rastvakter går aldrig ut.

– Personal har berättat för oss att de har så mycket att göra att de inte ens hinner gå på toaletten, än mindre vara rastvakt, säger Anna.

Peter instämmer.

– Jag har filmat när det inte finns några rastvakter på skolan. En annan gång fanns det en rastvakt när sex klasser var ute. Men hon var helt uppslukad av sin mobil.

Ena sonen har koncentrationssvårigheter, och först efter det att paret anmält skolan till Skolinspektionen gjorde skolan en åtgärdsplan för honom. Men planen följs inte överhuvudtaget, enligt föräldrarna

– Tidigare hade han en underbar lärare som satte upp olika mål för honom. Men hon slutade eftersom hon inte orkade jobba kvar på skolan. Efteråt sa hon till oss hon ”ta er son ifrån skolan”, säger Anna.

– Vi har en bra relation med många i personalen och det de berättar gör att man blir mörkrädd, säger Peter.

De berättar att några dagar innan skolan skulle svara Skolinspektionen på en anmälan som paret gjort kom en anställd i skolpersonalen och hämtade sönerna under lektionstid.

– Han frågade dem om våra anmälningar och undrade om vi inte kunde lägga ned dem. Våra söner vet inget om att vi anmält skolan, eftersom vi självklart vill hålla dem utanför. Det är vi, och inte våra barn, som har anmält skolan. Barnen blev oroliga och ville inte gå till skolan efteråt, säger Anna.

Det är mycket som fallerar på skolan, menar paret, och kommunikationen och informationshanteringen är undermålig.

– Personal har berättat för oss att ledningen sällan är på plats. Dessutom informerar de varken föräldrar eller barn. När en elev blev nedslagen med ett järnrör av en elev från en annan skola, gick ledningen inte ut med någon information om det trots att massor med barn såg händelsen. För tre veckor sedan låg det en liten notis på skolans hemsida om att blottare har synts utanför. Inte ens detta meddelar man oss föräldrar eller barn. Dagen efter vi poängterat det för socialförvaltningen var notisen borttagen.

Men deras söner är inte de enda som far illa på skolan, menar de.

– Vid ett tillfälle klämde läraren ena sonens fingrar i dörren och när han började skrika av smärta sa läraren till honom att sluta skrika. När en klasskamrat sa till läraren varför vår son skrek puttade läraren in henne i väggen. Det gick så långt att vår son sa att han ville ta livet av sig, säger Anna.

– Det är jättemånga barn på skolan som har samma problem. Men många har inte svenska som modersmål och orkar inte ge sig in i en hopplös kamp med skolledningen. Fast någon gång måste rättvisan segra, säger Peter.

Fotnot: Peter och Anna heter egentligen något annat.

Publicerad 14 October 2017 06:00